Johan Erlandsson

Recensent: Ragna Fahlander.

Publicerad: 13 oktober 2020.

För någon månad sedan kom ”Boken om Beck och Sjöwall Wahlöö och tiden som for”.Klart läsvärd, särskilt för oss som gillar deckare – intressant och lättplöjd, en tidsspegel och ett stycke litteraturhistoria.

Mellan 1965 och 1975 kom Maj Sjöwall och Per Wahlöö ut med tio böcker om kriminalkommissarie Martin Beck. Serien räknas som startskottet för det svenska deckarundret, Nordic noir, Scandinavian crime … och allt vad det kallas.

Nu för tiden finns det nog de som inte känner till att Beck från början var en litterär figur, som skapades av ett par glödröda kommunister som ville skildra samhället genom de brott som begicks. Därför är det en smula ironiskt att Beck under 2000-talet blivit en evighetslång serie i kommersiella TV4.

Författaren Johan Erlandsson är till vardags reporter på tidningen Kommunalarbetaren och har tidigare skrivit en biografi över Allan Edwall. I Beck-boken berättar han utifrån intervjuer, opublicerade brev och dagböcker om författarskapet som blev banbrytande i svensk krim-historia. 

Både Maj Sjöwall och Per Wahlöö gjorde uppror mot högborgerliga bakgrunder. De möts, förälskar sig och gör sommaren 1963 en tur på Göta kanal för att söka inspiration till kriminalromanen som de bestämt sig för att skriva tillsammans. 

På kanalbåten finns en ung amerikanska som drar till sig Pers blickar, Maj noterar det och bestämmer att kvinnan får bli mordoffer. Det blev boken Roseanna, där den alldaglige Martin Beck introduceras, han som mest går omkring och funderar. Polisjobbet är grupparbete och handlar mycket om rutiner – som en kontrast till Maria Langs piprökande hjältekommissarie och Stieg Trenters mordlösande fotograf Harry Friberg. 

Realism var a och o för Sjöwall- Wahlöö, som ville skildra orättvisorna de såg i samhället. Lenin satt på väggen i lägenheten, och Per hyllade till och med Stalin. De tio åren som böckerna kom ut präglades av studentrevolt, Vietnamkrig och gruvstrejk. Samtidigt som Socialdemokraterna vann valen med mer än 50 procent av rösterna. Det var en annan tid.

Paret levde i symbios, både privat och när de skrev. Det är spännande att se hur de ofta avlöste varandra mitt i en mening. Per Sjöwall dog tidigt, men Johan Erlandsson har intervjuat Maj Wahlöö kan berätta om fylla, slagsmål och uppåttjack. Om sena kvällar på krogen då barnen lämnades ensamma, och om hur paret hyllande diktaturerna i öst.

Erlandsson lyfter fram frågan om hur de egentligen skildrar klassklyftorna – underordnade poliser i böckerna är ofta korkade och kvinnorna endimensionella. Och han citerar litteraturvetaren Karl Berglund som ifrågasätter om serien är så realistisk egentligen, ofta blir det så svartsynt att författarna fjärmar sig från det realistiska.

Nå, allt detta gick mig förbi när jag slukade böckerna som tonåring. Jag noterade möjligen att soppan blev väl tunn mot slutet av serien. Och även om tv-filmerna ofta går på tomgång så var det nog tur för Maj Sjöwall att hennes kommissarie blev kommersiell. 

För trots lysande upplagesiffror gick Maj i personlig konkurs på 1980-talet, efter Pers död. De hade missat att betala skatt. Den ekonomiska ljusningen kom med Beckfilmerna, och det nordiska mörkret är numera en ofta förekommande i svenska deckare. 

© Östersunds-Posten eller artikelförfattaren. Är du rättighetsinnehavare och önskar att ovanstående artikel tas bort från denna webbplats? Mejla johan@johanerlandsson.com